Lena

Förändringens vindar blåser minsann här i höst, mitt jobb kommer att outsourcas och jag har ingen aning om vart jag kommer att jobba efter jul.  Det finns just nu 3 alternativa vägar för mig att gå:

1. Företaget som tar över driften anställer mig
2. Kommunen behåller oss i nån form av projektgrupp där vi kanske slutar som snöskottare (?)
3. Det går bra på anställningsintervjn jag ska på den 28:e........ (manligt vuxendagis) *asg*

Skämt åsido så går jag faktiskt omkring och har sorg, en vemodig ledsen klump i magen som varvas med ilska över att vi inte får någon information om framtiden. Tycker verkligen inte det är för mycket begärt att få veta vad jag ska göra om ca 1,5 månad.

Jag vill inte lämna min arbetsplats, inte på detta sättet....blir liksom bortkörd, petad,utmanövrerad rätt av och har ingenting att säga till om. Det är min skola!  Mina användare, mina installationer och mina elever som jag är med och tampas med på alla möjliga och omöjliga sätt.
- Nu när vi går mot jul så kommer hela tiden tankar på att det är sista gången jag går in i personalrummet på vid 10 rasten och underbara fröken B har pyntat med juldukar, julkuddar och fina tända ljus. Det doftar gott av glögg och pepparkakor som underbara fröken B eller någon annan goding har fixat fram för att de tyckte vi behövde lite mys :o) 

Jag vet inte vart  jag ska ansöka om ledighet för vår Lanzarote resa? Vem kommer liksom vara min chef i Januari?


Hualigen...många tankar blir det.