Lena

Jag fick gå hem ifrån jobbet idag igen pga yrsel, den här yrseln blir bara värre och värre :( I förra veckan trodde jag att det berodde på stress, sen på axeln och idag vet jag verkligen inte vad jag ska hitta på för att lugna min oro.  Jag kände mig lite risig imorse men jag tog det lugnt och gick lite senare till jobbet.


Jag fick gjort den hel del av mina "att göra bums" grejjer och var bara lite småyr men inget som inte gick att nästan ignorera. Ända fram till nästan lunch funkade det då jag böjde mig ned efter en tappad skiva, när jag reste mig kändes det som om någon drog en luva över huvudet på mig. Jag tänkte att det går snart över igen men det blev bara värre, benen blev blytunga, världen snurrade och huvudet dunkade.


BS-sa till mig att jag nog behövde äta nått och vi knatade ner till bamba men det funkade inte alls utan jag fick ställa min tallrik och trava ut i friska luften. Jag tänkte att jag  kanske kan "gå av mig det" och satte fart upp och ner för backarna runt min arbetsplats men det funkade inte heller eftersom jag drabbades av en fruktansvärd törst.


Jag har vart väldigt törstig sista tiden och ständigt sugande på en tablett eftersom munnen är torr som papper. Jag gick in efter min ständiga följeslagare vattenflaskan och då började även magen säga ifrån och jag fick gå in i hemlighuset som tur var valde jag en handikapp toa med stadiga handtag runt om att hålla sig i för världen snurrade bara snabbare och snabbare när jag satte mig ner. Nu blev jag ju rädd också :(
Jag vinglade iväg till mitt skåp och hämtade handväskan och bilnycklar sa till att nu drar jag och att jag mår faktiskt pyton. E frågade mig om jag haft nån fästing, kunde det vara borrelia?


Bilresan hem gick bra men det kändes som om jag inte riktigt var "med", väl hemma fick jag stupa ner på soffan och världen bara snurrade fortare och fortare. Ringde VC och talade om att jag mådde apa och att detta inte var psykiskt något som de alltid vill ha det till. Jag sa att naturligtvis fanns det inslag av ångest också men det var bannemej inte det som gjorde att jag sluddrade och att världen snurrade,  tala aldrig om att du haft PÅ om du ska söka läkare för då slutar de liksom lyssna och lägger dig i facket "psykiskt instabil med ångest symptom" .  Sköterskan tyckte iallafall att det lät som om jag skulle åka och sätta mig på akuten och att jag absolut borde kolla upp det här......men sitta på akuten om man inte ens kan sitta upprät? Det får vänta tills imorgon....



R jobbar över och de stora barnen är änglar, D har lagat  ugnspankaka till middag, S har plockat ur diskmaskinen, V har fostrat sina yngre bröder och E har hjälpt till med en extra famn till lillebror.

Jag känner mig lite bättre och kan sitta upp nu, har ätit lite och tagit en kopp kaffe....försöker  f bort alla tankar om vad sjutton detta beror på? Otäckt är det iallafall.


Kramas....