Lena

Min älskade lille Alfons kisse är död.
20.10 skrattade Anton åt kissarna som satt brevid varandra och åt mat för att sen gå ut och busa igen. 20.50 sov Anton i mitt knä och R kom in och sa att gumman, Alfons är död.
Jag rusade ut på altanen och där låg han på sidan på sin favoritplats precis som om han sov. Jag lyfte upp den lilla varma kroppen i famnen och ruskade honom och blåste i hans ansikte men jag såg ju att där inte fanns nått mer liv.

Jag är ingen direkt kattmänniska men denna lille kissen är min bebis, han marscherade rätt in i mitt hjärta med sitt klumpiga sätt och sin oförmåga att jama som "de stora katterna". Han svarade alltid på tilltal med sin lilla pipiga stämma och låg alltid huller om buller i en hög på golvet eller uppe på värmeljusstakarna på vardagsrumsbordet när vi tittade på tv. Aldrig att han låg på några släta mjuka ytor utan alltid uppe på något knöligt eller mitt i halltrappan så att man nästan trampade på honom när man gick ned för trappen på morgonen för flyttade på sig det gjorde han inte. 

Veterinären i tfn sa att det troligtvis var hjärtat, ett dolt hjärtfel den första varma dagen på flera veckor och Affe-Katt har kutat som en tok efer flugor och annat villebråd hela dagen och då orkade inte hjärtat mer.

Hur ska jag klara mig utan mitt lilla trasselhjärta?
Mattes bebiskatt.................... sov så gott