Lena

Jag steg upp kl 5.30, har med svårt att somna på kvällen och sover så lätt att jag vaknar av minsta knyst. :(

Allt snurrar i huvudet och idag ska jag ha möte med chefen hoppas det är givande. Tänker mer och mer att jag borde söka mig bort från den här arbetsplatsen och se lite annat få jobba med nått där man känner sig värdesatt även av ledningen. Ska nog gå in till Af idag och se om de kan hjälpa mig.

Känner mig så ensam på jobbet, alla andra tillhör ju arbetslag och samarbetar ju alltid på gemensamma dagar. Jag tillhör inget lag och i år har ledningen bestämt att "övrig personal" inte ska ha nån kickoff. Men jag vet att administrationen ändå kommer åka iväg och äta lunch och planera lite..........men jag då?

Är så jävla trött på att alltid glömas bort, ingen säger till mig vid eftermiddagskaffet, uteluncher, föreläsningar mm

 *SUCK*

Hur blir det nu då?

Ja, det kan man verkligen undra.....
Jag har ju jobbat på idag och det har väl gått bra men vid lunchefter ett möte med chefen så skulle chefer och administration åka och äta lunch och vi skulle ses om 20min på parkeringen. När jag kom dit hade alla utom 3 personer åkt och de verkade inte vara så sugna på att jag åkte med dem. Så jag sket i det, jag kände att jag inte hade ork till det idag.
När jag kom ner i personalrummet för att äta min macka och keso så är det fullt där med personal som fixar med sina lunchpåsar. Jättetrevligt har de pratar och skrattar glatt medans de dukar fram :)

Då plötsligt säger en av de äldre kvinnorna som tidigare hört mig och G sarkastiskt skämta om att idag får vi ingen mat, syns inte vi tro? : - Men Lena du kan väl äta med oss det gör väl inget. Du måste ju också ha mat. - Men? säger en annan...Vilket lag tillhör du?

- Eh.... inget, de har inte räknat med mig och g idag...vi har nog glömts bort *ler glatt emot dem*
- Ledning och admin har åkt iväg för att äta men jag orkade inte följa med dem.
- Men? säger en annan... - Varför får inte ni också en lunchpåse att fixa ihop? - Är du inte anställd här eller?

- Äsch, säger jag..- Det är lugnt jag äter min macka nu...det går så bra jag är inte särskilt hungrig.  *ler med tårar som börjar bränna bakom ögonlocken* - Fortsätt ni med er lunch nu, jag lovar dte är okey!

Nu svämmar de dumma ögonen över av tårar och jag ursäktar mig och går in på toan och skakar av snyftningar samtidigt som jag förbannar snälla gulliga omtänksamma människor :) de gör ju att gråten kommer. Efter en stund känner jag att jag nog kan smita ut och hämta min macka för att äta den ute istället........... NOT!

Då står 12 kvinnor vända mot mig och en kommer och kramar mig och stryker min kind. Då brister det verkligen och alla gånger jag blivit förbisedd ploppar upp och jag berättar om en av de värsta händelserna,  som faktiskt hände igår: 

 - en av cheferna kommer in i personalrummet för att hämta kaffe, han ser inte mig eftersom jag sitter i nedre delen av rummet och käkar lunch. - Jaha, kaffelistan ja...den ska man ju sätta upp sig på säger han. - Nä, jag har redan satt upp dig tillsammans med Lena och H i nästa vecka så det behöver du inte göra. säger O som är vår lilla kaffedrottning :)

- Chefen går fram till listan och tittar på våra namn och säger: - Nä, dom vill jag inte vara med...jag vill vara med någon rolig! säger han och skrattar lite styggt...  Tänkte först att  han hade skojjat på ett djävligt klumpigt sätt men ser sedan att han faktiskt strukit sitt namn fårn vår grupp :( bara för att vi inte passade - inte var skojiga nog.

Jag berättade ovanstående samtidigt som jag ilsket torkade tårarna och bedyrade att jag INTE grät för att jag var hungrig :)  -....som om de inte förstod det...*rodnar*

Det kändes jätteskönt att säga nått till någon, äntligen men samtidigt är det ju nervöst för hur s´nabbt det sprider sig över hela arbetsplatsen *svälj*

Jag återkommer.....John Blund ropar på Anton :)

Min lille Anton är på förskolan nu och det är så tomt här hemma när vi sitter och väntar på att få hämta honom. Jag stannade utanför fönstret och tjuvkikade på honom och han är ju så liten - han får stå på tå och diska tallriken trots att de har en pall vid diskbänken :)

- Inskolningen  går över förväntan, när vi kommer på morgonen sätter han sig bums och äter sin medhavda   frukt (varför vänta på nått gott?) *S*och en fröken kommer och gör oss sällskap. Sen plockade de fram snigelspelet och Anton sa bara: - Du hämtar mig sen mamma.  - Puss Puss.

- Snacka om att man blir snopen men samtidigt är det sååå skönt att han själv släpper taget och säger adjö.

Over and Out!

Anton skolas ju in på Casa Montessori nu och idag var det dags att vara själv tills efter lunch. Det gick jättebra men när det var dags för mat så blev Anton jätteledsen och frågade: - Var e min pappa? 

Igår var han ensamn mellan 10 - lunch och idag skulle det förlängas tills efter lunch och uteleken. Vi glömde informera om att efter lunch innebar att pappa inte skulle äta mat med honom på skolan idag. :(
Det hade gått bra till slut och han hade ätit 4 portioner lasange :)

När gossen kom hem klockan 13.00 så var han som speedad och skulle inte sova middag för han skulle "hitta en grej som han hade en annan dag". Jag har verkligen fått använda alla knep för att hålla honom vaken, handla ägg i affären, bada, pussla och bjuda på glass men ingenting hjälpte utan barnet somnade med glassen i munnen kl 16.30 *LER* 

Väckte lilla ilskepottan efter ca 45 minuter och det tog tid för honom att bli glad och go igen och han frågade genast vart glassen var. 

När Anton var i skolan var mamman i skogen och plockade svamp och picknickade på medhavd matsäck bestående av paprika och grillat kycklinglår :)
En halv liter gula fina kantareller blev det till grannfruns stora glädje eftersom det var hon som förärades svampen eftersom vi inte äter den.  I utbyte fick jag en bit kaka som barnen fikade på och hon erbjöd sig bums att passa alla barnen om jag hade lust att tillbringa en heldag i skogen med svampkorgen :)

Kramas!

Usch, vad det rasslar.........
i äggstockarna alltså :)

Förnuftet säger att det räcker nu och att vi ska vara nöjda med de barnen vi har. Det börjar ju dessutom bli lite bekvämt nu när Anton också blivit lite större och hyffsat självgående. Vi ska ha tid och ork för alla barn och deras läxor, fritid, problem, kärlek och puberteter.

Men hjärtat säger att det vill ha ett barn till att älska, ett barn till att vagga och sjunga för.....amma en sista gång. Tänk om det rentav skulle bli en liten dotter denna gången, tänk om det är en liten tjej som står i tur att födas den dagen mitt ägg blir befruktat........tänk om.

Eller tänk en lillebror till, en liten knutte som stjäl våra hjärtan :)
Jag skulle ha 5 söner och en vacker dotter att vara stolt över och  skryta om.  (det är INTE fult att vara stolt över sina barn)

~ Vi får se vad som händer, ett planerat barn, en liten "olycka" eller så kanske vi inte ens kan få fler barn pga min Pco.  ~*~

Idag är jag lite mör i kroppen efter en heldag på Liseberg iförrgår med ungarna, på benen hela dagen med fel skor,  ömsom kånkandes på Anton och ömsom körandes vagnen. Anton var hur orädd som helst  och åkte en massa :) .

Enda gången jag känner av den sk. reumatismen är  faktiskt efter en sån dag som igår eller efter kalla nätter som på Alnö.  Har konstigt nog ondare nu än vad jag har på vintern (nästan iallafall), har hört att det ska vara den fuktiga luften här på västkusten som gör det.

Igår bytte Rickard fönster i emelies rum så nu kan hon vädra  :)
Det var ett  pyssel innan det kom på plats men fint blev det till slut. Ibland blir jag alldeles impad av han kan min älskling, inte fasen har han bytt fönster förut men lik förbaskat klarar han det galant.  Vad kommer sånt ifrån? Det känns iallafall jättebra att vi kommer nån vart med våra projekt och börjar kunna ana slutet på listan. *S*

Idag har jag vart ute och shoppat lite alldeles ensam, så himla skönt och nu har vi ätit pizza och kebabsallad - gottigott!  Boli-bompa börjar strax och sen är det läggdags för den yngste i familjen, sen är det dags för mamman  att gå ut och motionera lite. Så skönt att promenera med radion i öronen man bara går och går.....

Ha det bra!