Lena

Äntligen har vi fått köpt den eländes soffan, det bidde ingen röd kemtvättbar utan en beige maskintvättbar men himla nöjda är vi :) Nu ska det bara köpas ny matta och nytt soffbord, nån som sett nått snyggt i björk?

Några bilder...en på soffan och ett par på  vår lille nallebjörn kisse, han börjar bli stor.

Förra årets svar på raden under

1. Vad heter du?
- Anton Lorensson
- Anton

2. Var bor du då?
- I sverige
- Här bor vi

3. Hur många år är du?
- 4

- 3

4. Vad tycker du är roligt?
- vara på skola
-Äta äpplen och apelsiner, 1:an tycker jag om att titta på bolibompa….det är roligt att rapa med 

5. Vad tycker du är tråkigt då?
- inte vara på skolan
- Bajs e äckligt, jag tycker David krämmer mig e inte roligt

6. Varför måste man sova på natten?
- för det är kväll, man ska sova

- Därför det e kvällen, man sover då efter bolibompa…om man trycker på 1:an så är det bolibompa då

 
7. Vad ska du bli när du blir stor?
- Pappa
- Då ska jag gå med hunden, bli en tor kille (stor)

8. Vad gör en sån då? 
- ehh....lagar mat eller nått, dom kan laga grejer
- Då ska jag gå med hunden, bli en tor kille (stor)

9. Vad kommer bebisar ifrån?
- mammor
- magen
10. Vad gör bebisar för nåt?
- de gör sönder allting

- Dom dricker mjölk i tuttarna

11. Har jag varit bebis? 
- japp
- Jaa, du har vart en bebis – mmmm

12. Vilka är dina finaste kläder?
-  drakentröjan... (har han ingen)
- dom här snygga....de är coola

13. Vad önskar du dig av tomten?
- en racerbil som har en radio som jag kan köra själv som kan svänga
- Bebisar…nä, en leksak

14. Finns tomten? Var bor han? 
- Ja, på Jul. På bonngården kanske 
- Jaaa, på natten när månen kommer brukar tomten komma på natten

15. Vem är din bästa kompis?
- Alvin och Ella
- Elika och Ella

16. Vilket är det finaste ordet du vet?
- David
- katt

17. Det fulaste ordet du vet? 
- eh....jävlar eller ras (as)
- Det äckliga ordet – man bajsar

18. Finns det nåt som du är bra på?
- göra ballonger
- Jag e så stark

19. När blir mamma och pappa arga på dig?
- när jag är dum emot S och D

- En annan dag, jag slog dej

20. Vad ska du göra nu?
- jag ska ha en ballong och spela..
- Nu ska jag sitta här och leka med den (kassaapparaten)

D får också sång och paket på sängen :)







Ny jacka behövs inför kommande kall vinter


Mitt i födelsedagen har Anton sitt födelsedagskalas med 3 små gäster :)





och under tiden så roade sig D med sin moppe - total lycka!

Eller jo, nu kan jag det men inte för en liten stund sen för jag har vart hos tandläkaren. Hon fick ge mig 3 bedövningssprutor eftersom min "nerv" tydligen inte satt där den skulle :)
Lägg en grym tandläkarskräck och ett besvärligt hål på det så fattar ni vilket skick jag var i när jag gick därifrån på skakiga ben. Illamående men samtidigt rätt stolt över att jag numera kan gå till vanlig tandläkare och utan en endaste liten stesolid i kroppen *S*
Nu har jag ont i huvudet och bedövningen har äntligen släppt, jag är hungrig...... har inte ätit sen 11.30 idag.

Ska försöka ta mig i säng i tid idag och imorgon är Anton och jag lediga. Vi ska städa och blåsa 50 80 ballonger till Antons första barnkalas på lördag. Det kommer 3 små gäster med tillhörande föräldrar kl 12 och då ska husets alla tonåringar vara uppe ur sängarna. *hi hi... vi vill inte skrämma våra små gåster med 3 zombies som kommer och rotar efter frukost.

På lördag ska vi ha kalas för David med, han fyller ju 15 år och nu är hans moppe bara ett kort tag bort.... gissa om han längtar nu när E har fått sin. 

Nu är det dags för oktoberbarn nummer 2 att fylla år :)



Det var mörkt imorse när vi sjöng för Anton, vilken tur!

---

Anton, David och Alfons spelar barnyatzy med färgtärningar.

---

Anton med alla fina paket, dentarren fick han av mormor och morfar.

---

Sammanbiten kille räknar ljusen i jordgubbstårtan innan han blåser :o)

---

Kolla in dessa knäppskallarna -  fina va?

Alla väntar på fika :)



Här är bagaren.

































Det var trixigt att få tilll det där med släppa kopplingen långsamt och gasa *S*

dagarna går i nu, det märks att jag varit borta från jobbet i en vecka. Alla fullständigt överfaller mig, trevligt men tufft samtidigt. Fick hjälpa en lärare över telefon samtidigt som jag lagade middag,  hon skulle visa nått på datorn och då använda projektorn på föräldramöte ikväll. Men hon hade inte bokat nått, kunde inget och var väldigt trött. Men efter 5 telefonsamtal med instruktioner om att hämta den där och hämta en sån sladd där.... och japp, den sladden ska in i det lilla uttaget som ser ut som litet hus och ja, den behöver ström också. *fniss* 

Imorgon fyller vår enda tjej 15år och ska uppvaktas med sång och paket kl 6.30 imorgon bitti. Det stora paketet får inte plats i sängen eftersom hon ju får en moppe :)
Om 10dagar är det D som får sin moppe så R har bråda dagar med att fixa till dessa moppar, roligt har han iallafall under tiden.

Ha det bra!

Här syns solen bakom molnen och det blåser ordentligt, jag gillar blåsten.
Är lite seg idag för grannens 16/17 åriga dotter hade party hemma igår och det var livat vill jag lova. Föräldrarna vet att hon bjuder hem kompisar ibland när de inte är hemma.... hrm, denna gången var det nog 30 onyktra, dansande och skrålande vänner på besök.
 Mamman har sagt åt oss att ringa fältassistenterna om det verkar spåra ur? Cool mamma eller bara naiv?  Det har ioffs nästan alltid gått bra när hon haft vänner hemma och jag får en känla att föräldrarna blundar lite för att tjejen ska kunna bli mer popis bland kompisarna.

Jag blev iallafall skitirriterad när de partade igår och envisades att stå på balkongen och sjunga "Ih Ih Ih" med höga röster och  väckte Anton 2ggr med sin skönsång ;o).  (huset ligger kanske 6m från vårt och klockan var 24.00)

Jag ringde in och sa att det var grannen som ville få prata med värdinnan, JISSES vilken panik det utbröt.... "shit, NN det är din granne som ringer!" vaddå trodde de att vi inte märkte dem eller?
Men lilla NN sa att hon skulle försöka dämpa gänget  och få in dem från balkongen, de försvann snabbt från balkongen.......... i säkert 5min. Men då hördes iallafall med jämna mellanrum - Gå in från balkongen, ni får inte vara här ute för vi stör grannarna. Då får man nog känna sig nöjd, så jag somnade till slut till rytmen och rösterna av 30 glada ungdomar.

Var jag gnällig nu?

Idag är det bokklubben med brunch om en timme  *Oops, dags att sätta fart*

 – Stefan vi måste stanna och köpa mjölk innan vi åker hem. – Men åh, mamma! Alltid behöver vi handla ju. – Ja, men vi vill väl dricka mjölk till maten idag med, eller hur?- Lova att det bara är mjölk då mamma och inte en massa annat också.– Måste hitta en ledig p-plats, där finns en. Åhhh nej, inget kundvagnsmynt! Vem sjutton är det som tar dem jämt?
-Stefan mamma måste springa in och växla först, kan du passa Lillebror så länge? Mamma skyndar sig jättemycket.  Hon rusar in och ser till sin fasa att det är lite kö till kiosken och hon är alltför väluppfostrad för att be att få gå före. Hon trampar fram och tillbaka och prasslar stressat med tjugan hon håller i handen. Hon kikar ut genom fönstret och ser så att pojkarna håller sams i bilen. - Jag skulle bara vilja  växla till en kundvagn, säger hon ursäktande när det är hennes tur och känner sig dum för att hon inte handlar nått. 

Den stressade mamman får sina tior och rusar iväg ut och hämtar en vagn och släpper ut pojkarna ur bilen. Lillebror tänker alls inte sitta i kundvagnen utan stretar och vrålar i högan sky så det få bli en kompromiss och ungen hamnar i korgen istället för i stolen som är avsedd för små barnrumpor. Hon strosar runt i gångarna och plockar ner lite av varje i korgen, det är rätt lugnt i affären idag så det är lite vilsamt att gå där och planera middagar. 
Det doftar gott av någonting hon känner igen men kan inte bestämma vad det är eller vart ifrån. Hon tycker sig se någon hon känner igen i ögonvrån någon som hör ihop med dofterna. Plötsligt känns de inte så angenäma längre. Hon ropar på sonen som bläddrar i serietidningarna och känner en lätt stress komma krypande. De sista varorna kastas snabbt ner i vagnen och de sätter kurs mot kassan.
När hon står där och väntar på sin tur så känner hon sig olustig, yr, svettig och lätt illamående. Tankarna virvlar i huvudet på henne, tänk om hon ska bli dålig i magen nu? Tänk om hon kräks eller ännu värre svimmar här i kön! Pojkarna får inte hjälpa till att plocka upp på bandet idag för nu har hon bråttom, bråttom därifrån och hem. 

Väl hemma går pojkarna iväg och leker medan mamman med iskalla händer och skakiga ben plockar in varorna i skåpet och sätter på en kopp kaffe. Hon nynnar tröstande för sig själv och känner hur hjärtats slag sakta återtar sin normala rytm, hon trivs igen, illamåendet och obehaget från affären är borta och glömt.
De stora barnen droppar in efter hand som de slutar skolan och middagen puttrar på spisen. Nu väntar de bara på att pappa ska komma hem så att de kan sätta sig och äta tillsammans. 
- Då plötsligt fanns han bara där, han som fick hennes hjärta att klappa fortare och halsen att snöras samman så att det blev svårt att andas. - Hej, sa han med len stämma, minns du mig? Hon vände bort blicken och kippade efter luft samtidigt som hon försökte få kontroll på tankar och känslor. Hon mindes honom mycket väl och hon mindes också vilket helvete hon haft när de stiftade sin bekantskap.
Hjärtklappning, andnöd och magont stod dagligen på schemat. Domnande armar, rädsla, yrsel och flyktkänslor var ett annat vanligt inslag.  

Första dagen han kom till henne låg hon på soffan och vilade lite, hon var ensam hemma och det var lugnt och tyst i huset. Teven stod på med låg volym och hon slötittade lite på någon förmiddags såpa.  Den gången kom han smygande upp över hennes bröst och kramade sakta hennes bröstkorg i ett järngrepp. Hon kunde inte andas, hon kippade efter luft.  Flämtande låg hon hjälplös på soffan, hon kunde inte röra sig,  armarna och benen var bortdomnade. Paniken steg i bröstet på henne, hon svettades och kände sig illamående. Vad var detta? Var det astma? Kunde man dö av astma?
- Ut! Hon måste ut på balkongen så att hon kunde få luft. På balkongen skulle hon dessutom synas om hon svimmade eller behövde kalla på hjälp.  Hon lyckades resa sig och gå de få stegen fram till balkongdörren – jävla lås! Aldrig hade det varit så svårt att får upp det låset, hon hann få tankar om att hon skulle hittas liggande död på golvet innanför dörren, vem kom hem först av ungarna? Var det E eller var det K? 
K skulle klara av att fixa hjälp men lilla E skulle ju bara bli för rädd och vara totalt oförmögen att reda ut situationen. Stackars barn! Inga kloka lugna tankar kunde nå igenom skräcken som virvlade i henne. 
Rädslans var så stark och hon upplevde ren och skär dödsångest det kändes som om hon aldrig i livet skulle klara sig ur den här situationen. Hon kände sorg över att kanske behöva lämna sina barn och sin man, vilken usel morsa som dör ifrån sina barn.  
Hon fick tillslut upp dörren och stapplade ut på balkongen på  ben som knappt bar och hängde sig illamående över räcket. Hur många minuter som gick därute på balkongen vet hon inte, hon känner bara att hjärtat sakta återtar sin lugnare rytm igen och det går åter bra att andas. Hon sträcker armarna över huvudet och ”plockar äpplen” för att få bort den stickande känslan i fingertopparna. Illamåendet finns ännu kvar och det gör även en stor tung klump av oro i magen. En diffus känsla av fara dröjer sig kvar hos henne som en stor klump i bröstet.
Men nu äntligen kan det sunda förnuftet nå igenom och tala om för henne att det inte var någon fara utan kanske bara ett litet astmaanfall, eller nått? Inte var det dödligt i alla fall (eller?) och nu fick hon allt ta och skärpa sig för de stora barnen skulle snart komma hem och Lilleman skulle hämtas om en halvtimma. Svag i benen och med en klump i magen tvingar hon sig iväg för att hämta på dagis fast hon egentligen skulle vilja krypa ner och darrande gömma sig under täcket.   

Sen den dagen kommer han till henne ibland, hon har lärt sig nu att han kommit för att stanna. Det var tätt mellan besöken i början men nu kommer de mer sällan. Hon kan aldrig veta när han tänker komma utan plötsligt står han bara där bakom henne och viskar till hennes inre. Alla hennes innersta hemligheter och rädslor känner han till och han är skicklig på att få hennes hjärta att banka fort fort utan att hon är medveten om att det sker förrän det bultar hårt i bröstet och hon blir alldeles yr och kallsvettig. Extra trevligt verkar han tycka det är att komma när hon är ute i någon affär eller står i kön ibland en massa andra människor och ljud. Det fanns en tid alldeles i början av deras bekantskap då hon undvek affärer eller tom fick ställa ifrån sig sina varor nånstans och rusa ut ur affären eftersom hela kroppen skrek – FLY!  Men den här eftermiddagen är hon stark, hon tänker inte låta honom störa familjens lugna middag tillsammans. Hon vänder sig om och stirrar på honom. Hon ser nu att han inte är någonting att vara rädd för, han tål inte en riktig granskning utan krymper ihop och försvinner inför hennes ögon och hon återgår stärkt till sin familj. Denna gång vann hon för hon var beredd en annan gång kanske han vinner. Men han kan ändå inte göra lika stor skada nu för nu har hon lärt känna hans svagheter.  Han kanske kommer att vara ett inslag i resten av hennes liv men han kommer aldrig att vara välkommen.  -

Hon kallar honom Herr Å.